Vi är en åk 8 som går på Bokskolan i Bokstaden som under 8 veckor kommer att arbeta med ungdomsklassiker. Vi är en klass på 25 elever som läser svenska eller svenska som andraspråk. I detta projekt är vi indelade i grupper om 3-5 elever.
Vår uppgift är att:läsa och blogga om en gemensam gruppbok under dessa veckor.
lördag 7 maj 2011
Godnatt mister Tom! kap 1-5 v 19
·Beskriv en händelse som berörde dig från de kapitel som du nyss läst?
Efter att ha läst de här kapitlen så känns det som att det kan bli en bra bok, men det har egentligen inte hänt så mycket än. Det som berörde mig mest är mister Toms tålamod och omsorg om Willie. Han förstår att Willie inte har haft det lätt hos sin mamma. Tom visar på många vis sin omsorg om honom bland annat genom att skaffa alla de kläder och skor han behöver, men även sådana saker som ger vardagen glädje som målafärger. Mister Tom t o m gör saker som han inte gjort sedan hans fru och son dog för att Willie ska bli glad och få det bra. Det berörde verkligen mig. /Gugge
Ett avsnitt som berörde mig mycket var när Tom, William och Sam kom tillbaka in i huset alldeles genomvåta efter att ha överraskats av en rejäl åskskur. När Tom letar efter andra kläder i Williams väska hittar han inga. Han hittar bara en bibel, en livrem och ett brev från mamman där hon beskriver William som en pojke full av synd, och att hon skickat med ett bälte som kan användas när han behöver tuktas. Dessutom skriver hon att hon har sytt in honom, vilket jag förstod det som att hon har sytt ihop linne och kalsonger med varandra. Hon verkar fullkomligt hjärtlös och ond.
Tom blir riktigt arg över vad mamman skrivit och berättar för William att han aldrig slagit ett barn och att han inte behöver vara rädd för honom. Trots detta står William med spänd kropp och trycker i hallen. Han har fortfarande de blöta kläderna på sig och huttrar av köld. Tom har plockat fram ett ombyte, som William kan ha när hans egna kläder torkar. När Tom säger åt honom att ta av sig tvekar han, för han vill inte visa alla blåmärken och sår på kroppen, som han har efter all misshandel, men efter ett tag gör han det i alla fall. Tom ser hur det står till, men väljer att inte säga så mycket, men visar ändå stor medkänsla. När Tom upptäcker att undertröjan är fastsydd med kalsongerna blir han förbannad och klipper helt enkelt itu dem. William blir förskräckt, men då Tom lovar att sy ihop dem igen inför Williams hemresa blir han lugnare.
Jag har så svårt att förstå att någon kan behandla sitt barn så som Williams mamma gjort. Att både fysiskt och psykiskt misshandla någon är riktigt svagt, och man önskar nästa att hon själv skulle få utstå något av det hon gjort mot William. Det känns som om William har haft stor tur som fått komma till Tom. Här kan han få lära sig vara barn och vad omtanke betyder. Jag tror även att det är bra för Tom att William har kommit dit, för han har levt ensam med sin sorg alldeles för länge.Tom verkar vara väldigt omtänksam och är nog inte en så sur och vresig enstöring som många i byn tycks tro.
Nu har jag läst fram tom kapitel 5 och jag måste i ärlighetens namn säga att jag inte alls var förtjust i bokens inledande kapitel. Det är alldeles för ingående detaljbeskrivningar för min smak. Mitt intresse för boken har dock växt alltefter jag läst och jag är smått nyfiken på vad som händer härnäst. Det som berörde mig mest hitintills är scenen där Tom och Willie handlar i en affär. För första gången i sitt liv får Willie välja vilken godisbit han vill ha. Han blir alldeles tafatt inför denna ovana situation. När affärsbiträdet även uppmanar honom att välja en serietidning blir den nästintill ohållbar för honom. Han är nära på att få panik. Det blir den första serietidningen Willie någonsin har ägt. Tom blir först irriterad på Willie men inser snart att upplevelsen är ny för pojken. Det är svårt att förstå att någon kan vara så fattig och jag undrar om denna scen hade kunnat utspela sig i dagens Sverige? Smått troligt. Willies upplevelse fick mig verkligen att tänka efter hur bortskämda vi i dagens samhälle är. Det måste ha varit fruktansvärt hårt att leva under krigsåren i London. Trots detta har jag svårt att förstå hur en mor kan behandla sitt eget barn på detta viset?! Förklaringen kommer kanske längre fram i boken. /Limpan
Willie påminner mig om ett fosterbarn som min familj hade när jag var liten, en pojke som bodde hos sin alkoholiserade mamma men som omhändertogs av socialen. När han kom till min familj var han en bräcklig och skör varelse med inget självförtroende, vilket inte heller Willie har i boken. Dock hade pojken inte varit utsatt för samma behandlig av sin mamma som Willie fått av sin men de har liknande upplevelser med sig. Det som har stört mig mest hitintills är Willies mammas inverkan på Willie, vilken hon fått att tro att allt som han gör är fel, att gud straffar för lek och att man sover under sängen. Varför är man så dum mot sitt barn? Vad tjänar hon på det? Det som berör mig med de första fem kapitlen är Mister Toms förändring från att vara en enstöring som inte har någon vidare kontakt med folket i byn till att ordna och fixa saker för Willie får mig att redan tycka mycket om Mister Tom.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaEfter att ha läst de här kapitlen så känns det som att det kan bli en bra bok, men det har egentligen inte hänt så mycket än. Det som berörde mig mest är mister Toms tålamod och omsorg om Willie. Han förstår att Willie inte har haft det lätt hos sin mamma. Tom visar på många vis sin omsorg om honom bland annat genom att skaffa alla de kläder och skor han behöver, men även sådana saker som ger vardagen glädje som målafärger. Mister Tom t o m gör saker som han inte gjort sedan hans fru och son dog för att Willie ska bli glad och få det bra. Det berörde verkligen mig.
SvaraRadera/Gugge
Godnatt Mister Tom, sid 33-35
SvaraRaderaEtt avsnitt som berörde mig mycket var när Tom, William och Sam kom tillbaka in i huset alldeles genomvåta efter att ha överraskats av en rejäl åskskur. När Tom letar efter andra kläder i Williams väska hittar han inga. Han hittar bara en bibel, en livrem och ett brev från mamman där hon beskriver William som en pojke full av synd, och att hon skickat med ett bälte som kan användas när han behöver tuktas. Dessutom skriver hon att hon har sytt in honom, vilket jag förstod det som att hon har sytt ihop linne och kalsonger med varandra. Hon verkar fullkomligt hjärtlös och ond.
Tom blir riktigt arg över vad mamman skrivit och berättar för William att han aldrig slagit ett barn och att han inte behöver vara rädd för honom. Trots detta står William med spänd kropp och trycker i hallen. Han har fortfarande de blöta kläderna på sig och huttrar av köld. Tom har plockat fram ett ombyte, som William kan ha när hans egna kläder torkar. När Tom säger åt honom att ta av sig tvekar han, för han vill inte visa alla blåmärken och sår på kroppen, som han har efter all misshandel, men efter ett tag gör han det i alla fall. Tom ser hur det står till, men väljer att inte säga så mycket, men visar ändå stor medkänsla. När Tom upptäcker att undertröjan är fastsydd med kalsongerna blir han förbannad och klipper helt enkelt itu dem. William blir förskräckt, men då Tom lovar att sy ihop dem igen inför Williams hemresa blir han lugnare.
Jag har så svårt att förstå att någon kan behandla sitt barn så som Williams mamma gjort. Att både fysiskt och psykiskt misshandla någon är riktigt svagt, och man önskar nästa att hon själv skulle få utstå något av det hon gjort mot William. Det känns som om William har haft stor tur som fått komma till Tom. Här kan han få lära sig vara barn och vad omtanke betyder. Jag tror även att det är bra för Tom att William har kommit dit, för han har levt ensam med sin sorg alldeles för länge.Tom verkar vara väldigt omtänksam och är nog inte en så sur och vresig enstöring som många i byn tycks tro.
Calle
Nu har jag läst fram tom kapitel 5 och jag måste i ärlighetens namn säga att jag inte alls var förtjust i bokens inledande kapitel. Det är alldeles för ingående detaljbeskrivningar för min smak. Mitt intresse för boken har dock växt alltefter jag läst och jag är smått nyfiken på vad som händer härnäst.
SvaraRaderaDet som berörde mig mest hitintills är scenen där Tom och Willie handlar i en affär. För första gången i sitt liv får Willie välja vilken godisbit han vill ha. Han blir alldeles tafatt inför denna ovana situation. När affärsbiträdet även uppmanar honom att välja en serietidning blir den nästintill ohållbar för honom. Han är nära på att få panik. Det blir den första serietidningen Willie någonsin har ägt. Tom blir först irriterad på Willie men inser snart att upplevelsen är ny för pojken. Det är svårt att förstå att någon kan vara så fattig och jag undrar om denna scen hade kunnat utspela sig i dagens Sverige? Smått troligt. Willies upplevelse fick mig verkligen att tänka efter hur bortskämda vi i dagens samhälle är. Det måste ha varit fruktansvärt hårt att leva under krigsåren i London. Trots detta har jag svårt att förstå hur en mor kan behandla sitt eget barn på detta viset?! Förklaringen kommer kanske längre fram i boken.
/Limpan
Willie påminner mig om ett fosterbarn som min familj hade när jag var liten, en pojke som bodde hos sin alkoholiserade mamma men som omhändertogs av socialen. När han kom till min familj var han en bräcklig och skör varelse med inget självförtroende, vilket inte heller Willie har i boken. Dock hade pojken inte varit utsatt för samma behandlig av sin mamma som Willie fått av sin men de har liknande upplevelser med sig.
SvaraRaderaDet som har stört mig mest hitintills är Willies mammas inverkan på Willie, vilken hon fått att tro att allt som han gör är fel, att gud straffar för lek och att man sover under sängen. Varför är man så dum mot sitt barn? Vad tjänar hon på det?
Det som berör mig med de första fem kapitlen är Mister Toms förändring från att vara en enstöring som inte har någon vidare kontakt med folket i byn till att ordna och fixa saker för Willie får mig att redan tycka mycket om Mister Tom.
/Anton